När två blev fyra ❤︎

Det känns nästan lite konstigt att skriva om detta nu. Det var tre månader sedan men även om det inte är färska nyheter vill jag bevara minnet av denna vecka så gott det går genom att skriva ner allt. Det var nämligen början på något som skulle ge mig mer kärlek än jag någonsin kunde ana.

Tisdagen den 10/1 åkte jag och Anton pirriga i magen mot Angered för att hämta vår Bamse. Vi hade längtat så länge efter honom. Leksaker, låda och skålar var redo och nu var det dags. Efter en läskig biltur där han ropat mycket var vi äntligen framme och Bamse tog sina första försiktiga steg i det nya hemmet. Rädslan försvann med en gång och ersattes av en enorm nyfikenhet när han utforskade varenda vrå som gick att komma åt i lägenheten. Just på grund av att han var så försiktig gick han så gulligt, liksom lite hjulbent haha ❤︎ När han kände sig färdig och han både hade provkissat lådan och smakat på lite vatten och mat slocknade han i Antons knä.

Vi hade en supermysig första kväll där Bamse till största delen låg i mitt knä under sin nya filt. Han fortsatte sova nästan hela natten, mellan mig och Anton, nära våra ansikten.

FullSizeRender.jpg

FullSizeRender 23.jpg

FullSizeRender 28.jpg

Det mysiga fortsatte resten av veckan men vi märkte även att något var lite lurigt. Visst har jag tidigare i mitt liv fått erfara att kattungar är livliga, det är det ingen tvekan om, men när Bamse väl kom igång gick det inte att hantera. Det var attacker mot händer och fötter, rusningar runt i lägenheten och i soffan och en blick som inte gick att få kontakt med alls. Det var en överskottsenergi som vi inte hade en chans att tillgodose med en fånig fjädervippa eller tygmus och ju mer jag googlade desto mer förstod jag att siameser/orientaler är så sociala att de inte bör vara ensamma så som andra raser utan problem klarar av.

16559306_10202677921866881_1690859111_n.jpg

Tidigare hade uppfödaren beslutat sig för att sälja en kattunge som från början skulle stanna i katteriet. En väldigt liten sköldpaddsfärgad hona som man först inte trodde skulle klara sig men som nu trots allt hade utvecklats fint. Över en middag hade jag och Anton bestämt oss, Alyssa som hon hette skulle givetvis också bo hos oss!

På söndagen, alltså för exakt tre månader sedan idag, åkte därmed jag och Anton återigen mot Angered och hämtade upp den sista kattungen i kullen. Hon var mycket lugnare än Bamse hade varit och sov nästan hela tiden. När vi ställde ner transportburen på golvet kom Bamse rusandes och skulle busa med en gång vilket tyvärr inte alls var lika uppskattat från hennes sida. Det som vi trodde skulle vara en supergullig återförening blev snarare tjafs då Bamse ville jagas och brottas medan systern såklart ville utforska först, haha. Efter ett tag av viss distans var de dock bästisar och sedan dess har de varit oskiljaktiga. Zelda, som hon nu heter, var nu en självklar del av familjen ❤︎

16521843_10202678041989884_2109300170_n

Från den stund Zelda flyttade in blev Bamse lugnare och tillsammans kan de nu både roa varandra och gosa när jag och Anton inte är tillgängliga. De ligger ofta tätt, tätt ihop och hjälps åt med tvättning. Ropar någon av dem (till exempel när de behöver duschas av, få mediciner eller ta tempen) är den andre snabbt på plats för att kolla till sin kompis.

16469086_10202678007149013_246386316_n

FullSizeRender 6

FullSizeRender 50 kopia

Två blev tre blev fyra och imorgon fyller de redan 6 månader, mina fina älsklingar ❤︎

Kram!/ Amanda

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s