Snart lyfter flyget mot…

Santorini! Hej! Jag har varit upp sedan 4:00 så är väldigt trött men taggad inför vår nu påbörjade semestervecka. Väl nere kommer vi möta upp Antons mamma med man som redan varit där sedan förra helgen. 

Här är en bild från igår då jag i ostyrig sovfrisyr nyss smort in mig med brun-utan-sol. Efter en dusch försvann det mesta av det orangea, lovar 😉 

Katterna ska bo hos familjen på landet när vi är borta. Hade lite tid över innan vi skulle åka hemifrån så jag passade på att ta fina kort på. Kattlådan, sovfilten och massa leksaker packades ner och sedan var det dags att åka.

Nyfikna!

Mina fina ❤️ Zelda var lite svår att få bild på eftersom hon gömde sig en hel del. Alltid läskigt i början med annorlunda dofter, ljud mm.

Jag var ledsen på vägen hem. Är så himla känslig när det gäller mina älskade katter och kommer sakna dem enormt. Senare fick jag dock denna snap av Filip. De har det bra och är i trygga händer. Skönt att se att Zelda blivit modigare med!

Och här är vi idag! Just nu väntar vi som sagt på flyget. Väskorna är incheckade, pengar är växlade, vi har käkat och jag har köpt böcker så jag klarar mig.

Detta blev min frukost. En supergod avokadomacka! Trodde den skulle vara lite torr men med tomater, olja och kryddor var den prima!

Nu ska jag öppna min bok jag håller på att avsluta, vill gärna påbörja en av de nya nere i solen. Jag längtar!

Kram!/ Amanda

Vlogg – Bamse flyttar in

ÄNTLIGEN (!!!!) har jag tagit mig tid till att redigera ihop en vlogg från dagen då Bamse flyttade in hos oss. Igår var det 4 månader sedan men när jag tittar på alla klipp från 10 januari känns det som att det lika gärna kunde varit förra veckan. Jag önskar så att jag hade filmat likadant när vi hämtade Zelda men det blev inte av pga av att det blev så spontant, tyvärr.

Njut av våra fjantiga bäbisröster och alla kattungeklipp!

Kram!/ Amanda

Allra käraste syster

Ser trött ut över kattsjukdomar samtidigt som jag käkar min tunnbrödsrulle. Multitasking tror jag det kallas?

Även denna dag har gått från dålig till rätt bra och det tack vare min syster. 
Zelda verkade ha fått urinvägsinfektion… igen. Var jag ens förvånad? Grät över eländet men fick sen torka tårarna, slänga i mig frukost vid lunchtid och för att därefter snöra på mig mina rosa skor och möta upp…


Lillasyster Emma! Hon har påsklov och sover över här, mys! Vi spelade tv-spel.



Och åt god mat. Jag hittade en julmust i skafferiet och tänkte att den kunde vi ju smutta på under kvällen. Dock gick det såklart inte alls för sig med en julmust-etikett så vi fixade det.

Låtsades ta kort på Emma väldigt länge. Orimligt kul att se henne sitta så här och vänta, haha!

Tadaa! Mycket bättre. 

Vi har också käkat chips och kollat på film. Zelda blev lite piggare framåt dagen och jag är tacksam över att Emma muntrade upp mig så fint. Imorgon ska vi äta påsklunch hos familjen, häng med! 

Kram!/ Amanda

Ångest och enhörningsnaglar

Igår kväll, efter att jag vilat en stund på soffan, slog ångesten till. Jag grät och ifrågasatte hela mig själv, visste ingenting förutom att jag var ett vrak. Jag har sovit riktigt rövigt de senaste månaderna och jag känner mig så fruktansvärt utmattad. Jag vaknar flera gånger under natten och drömmer obehagliga mardrömmar varje natt. Jag flyr, ser mina nära och kära dö i hemska olyckor och är själv med om drunknings/bilolyckor. Försöker tänka att hjärnan bara bearbetar jobbiga händelser men är den inte klar med det snart?

Det värsta är att det är så verkligt. Jag drömmer ofta att jag vaknar och att det sedan börjar hända saker. Är det konstigt att man känner sig utmattad när hjärnan tror att man verkligen varit med om dessa sjuka händelser plus sömnbristen plus ångesten plus prestationskraven ovanpå det?

img_6954-1

För att detta inlägg inte ska bli för deppigt: Innan det blev för mycket igår hade jag ändå haft en bra dag. Mammas företag hade fått så kallade lejonkort till Borås djurpark vilket innebär fritt inträde under ett år (Jag är medveten om problematiken kring djurparker och behöver inte information om hur fel det är. Att besöka Borås djurpark är för mig ett guilty pleasure). Jag och Anton följde alltså med familjen minus pappa dit och vi hade det riktigt trevligt!

img_6966

img_6967
Sjukt svårt att få en bra bild på detta nagellack. Tycker denna bild bäst visar hur det ser ut men i verkligheten är det ännu finare, tro mig!

Jag hade mina nya Sketchers på mig och matchade dem omedvetet med mina naglar som jag målat i sann enhörningseffekt. Älskar allt som glittrar, glänser och är regnbågsfärgat eller pastelligt. Så perfekt att hologram-trenden är här!

Kram!/ Amanda

En dag spenderad i sovrummet

Vid sju imorse var jag uppe för att förbereda köket som strax därefter skulle invaderas av hantverkare som skulle byta avloppsrör på alla lägenheter i byggnaden.


Förmiddagen spenderades därför i sovrummet där vi inte var i vägen. Katterna var lite frustrerade över att de inte fick leka i resten av lägenheten och det skulle busas bland kläder och klättras på alla möbler men på det stora hela var det riktigt mysigt! Tog tag i en del grejer på datorn och samtal som jag skjutit upp ett tag, himla bra.

Oturligt nog får vi göra om proceduren på onsdag då rören i just vår lägenhet ligger gömda bakom underskåpen som alltså måste monteras bort innan det kan fixas. Är inte jätteledsen över det dock. Förhoppningsvis går det hyfsat snabbt och så länge får jag och mina bäbisar mysa vidare.

Annars var dagen lugn! Jag och Anton handlade upp en tusenlapp på Ica, lagade middag och tittade på några avsnitt Dexter. Rekommenderar denna serie skarpt för de som tycker det låter intressant med en kriminaltekniker som dubbelspelar som seriemördare. Tips!

Kram!/ Amanda

”Både tårar och skratt i en enda känslosam röra”

Nu undrar säkert alla; Vad innehöll paketet som jag fick i förra veckan? Okej okej, jag ska berätta!

En stor förebild och inspirationskälla till mig är influencern Vanja Wikström. Hon fick för inte så länge sedan ta del av produkten av samarbetet mellan Sophie by Sophie och Drottning Silvias stiftelse Childhood foundation, nämligen en smyckeskollektion. Vanja fick med sig ett armband från kollektionen vilket hon skrev om i detta inlägg. 


Jag peppar gärna andra människor, särskilt de jag tycker gör något bra (såklart) och skrev som jag ofta gör en kommentar om hur himla fint armbandet var och att jag gärna köpt ett själv om jag haft råd (jag hade faktiskt tänkt skramla ihop till ett sådant armband innan jag insåg hur mycket det kostade. Ingen kritik alltså, det är bra att det kostar när det ligger hårt arbete och nu även välgörenhet bakom, men surt för mig ju). Vanja svarade då såhär:
”Vet du vad finis? Jag tror precis att du vann det för alla dina fantastiska kommentarer. Bloggen är ingenting utan sina kommentarer, så jag vill gärna ge en liten present som tack för all tid du lägger på att kommentera här hos mig.


Och jag bröt ihop där jag satt och kissade, för det gjorde jag när jag läste svaret. Jag fulgrät över att jag kände ett lyckorus och över värmen i när en person man ser upp till fick en att känna sig speciell. Glädjeruset gjorde att en del av ångestklumpen i bröstet släppte och med den kom liksom allt, både tårar och skratt i en enda känslosam röra.

Det kanske verkar märkligt att reagera såhär starkt över ett armband men för mig var det mer än så. Det var en påminnelse om att andra uppskattar mig och det var något jag verkligen behövde ❤︎

Varje pärla representerar en artikel i FN:s barnkonvention. Såhär skriver Vanja:

”Childhoods generalsekreterare Paula var på plats och berättade hur de arbetar. Hon gav exempel på olika barn de hjälpt via sin organisation, och helt plötsligt fick de olika pärlorna liksom liv. Den rosa (som står för att barn måste skyddas från trafficking) fick representera en flicka i Nepal, den beiga (som handlar om sexuellt utnyttjande) om en pojke i Sydafrika.”

Hur fint?! Läs mer här (och köp om du vill och har råd vettja!)

Samma sak gäller färgerna på pärlorna i Childhood foundations egna armband som har en mer barnslig och gullig touch passande temat (sitter på högra armen!). En så himla fin grej, dessa båda armband kommer vara med mig jämt


Kram!/ Amanda